Fil.dr. Invald1905.

Valfrid Palmgren (1877–1967) var pionjär inom Svenskt biblioteksväsen. Hon gick i gymnasiet i Palmgrenska samskolan, som hade grundats 1876 av hennes far, den framsynte skolmannen Karl Edvard Palmgren. Efter studentexamen studerade hon i Uppsala men undervisade samtidigt i sin fars skola i Stockholm. 1905 disputerade hon i romansk filologi och anställdes samma år som biblioteksamanuens på Kungliga Biblioteket. Den första kvinnan på KB.

Med hjälp av ett stipendium gjorde Valfrid Palmgren 1907 en studieresa till USA. Hon imponerades av de amerikanska biblioteken, framförallt av deras barnbibliotek. Med sig hem hade hon en vision att staten genom bidrag skulle stödja och höja kvaliteten på biblioteken i hela Sverige så att alla svenskar kunde få tillgång till böcker. I Fredrika Bremer Förbundets tidning Dagny berättade hon om sina intryck från Amerikaresan och talade om biblioteken som ”det vackraste uttrycket för sann demokrati”.  Hennes tanke var att biblioteken skulle vara öppna för alla och dessutom gratis – något för tiden mycket radikalt. Sina visioner la hon fram i två uppmärksammade debattskrifter 1909, Bibliotek och folkuppfostran och Biblioteket – en ljushärd. Här kritiserade hon de politiker som inte insett att läsning av böcker, studier och språklig utveckling var lösningen på många sociala problem. Detta ledde till att hon fick regeringens uppdrag att göra en utredning om biblioteksrörelsen och komma med förslag om vad man från statens sida kunde göra för att främja biblioteken. Några år senare kunde hon med tillfredsställelse se sina förslag drivas igenom.  1911  startade hon Sveriges första barnbibliotek, Stockholms barn- och ungdomsbibliotek, på Drottninggatan 65. Det finansierades från början av enskilda bidragsgivare och drevs delvis av ideella krafter men fick senare bidrag från Stockholms stad.

Valfrid Palmgren hade också politiska ambitioner. 1910 valdes hon in i Stockholms stadsfullmäktige. Hon utsågs också att ingå i den så kallade Centralbibliotekskommittén, som tillsattes 1910 för att utreda frågan om ett stadsbibliotek. Betänkandet var klart 1912 och genomsyrades av hennes idéer. Den har ansetts som mycket framsynt och välgjord.  Hennes grundtanke var att biblioteken skulle  vara en mötesplats för alla, gammal som ung, rik som fattig oavsett politiska uppfattningar. Hon argumenterade starkt för att samhället hade ett ekonomiskt intresse av att satsa på folkbildning och folkbibliotek. Det var en ”investering för framtiden” också i ekonomiska termer. Men tiden var ännu inte mogen. Först 1928 invigdes Stockholms  stadsbibliotek i hörnet Sveavägen/Odengatan.

Valfrid Palmgren hade synpunkter på det mesta som rörde biblioteken. Även hur de skulle inredas. Böckerna skulle inte gömmas i glasskåp utan finnas i öppna hyllor så att de lätt kunde plockas fram. Stolar och bord skulle ha olika storlekar så att även barn kunde sitta och läsa. När det gällde böckernas innehåll hade hon också starka åsikter. Hon avskydde omoral, snusk och ”slipprighet” och kämpade emot den så kallade smutslitteraturen. Sådana böcker skulle biblioteken inte köpa in. Här skulle bara finnas den goda litteraturen och bibliotekariernas viktigaste uppgift var att vägleda låntagarna till böcker som passade för deras ålder och kunskaper.

Valfrid Palmgrens bana som bibliotekspionjär blev emellertid kort. Redan 1911 lämnade hon Stockholm då hon gifte sig med den danske professorn Jon Munch-Petersen och bosatte sig i Köpenhamn. Här fortsatte hon sitt aktiva liv. Som lektor i svenska vid Köpenhamns universitet, den första kvinnliga läraren som anställdes där,  arbetade hon ivrigt för att sprida kunskaper i svenska och den svenska litteraturen. Särskilt viktiga är de svensk-danska ordböcker hon utarbetade tillsammans med den danska filologen Ellen Hartmann. Valfrid Palmgren, nu Munch-Petersen, medverkade i fortbildning för lärare och höll föreläsningar i föreningar och tal vid högtidliga tillfällen. Hon var mycket aktiv i Svenska Gustafskyrkans föreläsningsförening. Hon hade också egna radioprogram där hon tog upp svensk litteratur, kultur, samhällsfrågor och nordiskt samarbete. När tyskarna ockuperade Danmark 1940 använde hon sina program om svensk litteratur till angrepp på ockupationsmakten, vilket ledde till att hon fick gå under jorden under det sista krigsåret.

Valfrid Palmgren Munch-Petersen tilldelades såväl Litteris et artibus som Illis Quorum. 1955 blev hon jubeldoktor vid Uppsala universitet. Caféet till höger på entréplanet på Kungliga Biblioteket, Café Valfrid, är uppkallat efter henne. Där hänger också hennes porträtt. /BW

Litt: Lena Lundgren, Mats Myrstener & Kerstin E. Wallin, Böcker, bibliotek, bildning, Valfrid Palmgren Munch-Petersens liv och verk (2015).